Inlägg nummer 100 kommer att handla, liksom så många andra, om filmmusik. Igår kväll var det "A Clockwork Orange" från 1971 som gällde. Filmen är fullspäckad med klassisk musik à la Ludwig Van Beethoven. Det blev nästan lite för mycket av det goda, jag kände rentav att musiken missbrukades lite.
Beethovens musik fick tjäna som bakgrund till det tjusiga våldet och det kalla, känslolösa och intensiva "in and out" med skrikande nakna damer. Jag kan förstå i vilket syfte musiken används i sammanhanget, men i övrigt kändes det inte alls anpassat. För mycket prat i mäktiga, viktiga musik-partier störde jag mig särskilt på.
Det fanns definitivt ingen kompositör till filmen, men en redigerare som egentligen slapp göra särskilt mycket i Stanley Kubricks klassiker.
Läs även andra bloggares åsikter om a clockwork orange, Filmmusik, ludwig van beethoven, beethoven, stanley kubrick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar