Ikväll (eller vid det här laget tror jag det snarare får bli "Igår kväll") såg jag den brittiska långfilmen Love Actually. Jag har sett filmer som jag tagit till mig mer, och just därför var jag nöjd över att musiken var riktigt bra.
Filmmusik är ju bra på det sättet att det finns så få regler. Det behövs sällan någon rytm, utan det handlar snarare om att matcha musiken till det som händer på filmen. Jag skulle gärna bli flimkompositör.
Läs även andra bloggares åsikter om Filmmusik, rytm, love actually, musiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar