Jippot IDOL har äntligen avgjorts i Sverige, vinnaren blev Kevin Borg, för övrigt ett namn som låter som känns som lite av en hm-hm engelsk-svenk kombination. Som typ Stuart Persson eller Ashley Landberg.
Jag ska erkänna att jag såg mycket lite av idol, men det lilla jag såg skrämde mig till en viss del. Någon skränande målbrottare som jag råkade se under uttagningarna hade tagit sig hela vägen till stadiet med endast fyra deltagare kvar. Johan Palm hette han, och hans talang var uppenbar, det måste jag erkänna. Men en gyllene regler, särskilt inom körbranschen, är att när man är i målbrottet, då låter man bli att sjunga.
I min kör fungerar det på det viset att målbrottare skickas till en målbrottsgrupp, där de spenderar ett par år, läser musikteori och gör lite röstövningar för att på bästa sätt förbereda sig inför kommande år då rösten börjat skärpa sig. Johan Palm valde att ställa upp i Sveriges mest prestige-fyllda talangtävling i sång. Hans unga ålder och söta frissa(?) tog honom långt men till slut blev röst-erna/förmågan otillräckliga för att det skulle räcka hela vägen fram.
Läs även andra bloggares åsikter om idol, sångröster, kevin borg, sverige, johan palm, Sjunga, musikteori
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar