Populärmusiken under 1900-talet har inneburit ett intressant ämne för historiker att följa. I akademikervärlden är exempelvis en vanligt förekommande debatt den om huruvida musikindustrin (exempelvis skivbolag) generellt sätt bör kallas för "skurkar". Det sägs ofta att de som har hand om inspelning, redigering, och distribution, bara är ute efter att tjäna pengar, och bryr sig inte ett dugg om kreativitet och artisternas vilja.
De anställda på ett skivbolag får av ekonomiska anledningar ofta göra en stor del av arbetet i mixandet av artisters musik. Man ska vara mycket etablerad om man ska slippa undan denna "maktlöshet" som artist. Många menar att detta förstör musiken och hindrar utvecklingen av den, eftersom skivbolagen bara justerar musiken och får den att låta som allting annat (eftersom "allting annat" är det som har sålt tidigare och således, med all säkerhet, kommer att fortsätta sälja).
Ofta blir saker och ting mycket motsägelsefulla när det gäller både musikindustri och media. Radiokanaler, för att ta ett exempel, ringer ofta runt till allmänheten och "provar" ny musik. Kommer den att göra succé? Kommer vi att behålla våra lyssnare om vi spelar denna musik? Påfallande ofta är det så att de konventionella, catchiga poplåtarna blir de som förefaller bäst bland de som får chansen att ha en åsikt. Samtidigt hör man dagligen gnäll om att samma låtar spelas om och om igen på radion, samt att allting låter likadant.
Vad är det vi vill ha som lyssnare? Vi vill bli överraskade, men hur pass stora överraskningar klarar vi av?
Högeligen intressanta frågor, som jag eventuellt kommer att skriva en uppsats om.
lördag 29 oktober 2011
fredag 21 oktober 2011
Vad innebär det att "studera musik"?
Många har svårt att sätta in sig i vad det innebär att
plugga musik. I mitt program, som kommer att ge mig en kandidatexamen i musik
(om jag gör ett bra jobb), så får man ta del av många spännande områden inom
musiken.
Att plugga musik är mer än att bara sjunga, spela
instrument, och läsa tråkig musikteori. Det handlar inte heller bara om att
komponera musik eller att lära sig dirigera. Att plugga musik kan handla om
mycket annat, och musikvetenskapen är helt enorm.
För att ta några exempel så kan jag bara göra ett handplock
från några av mina första kurser. Den allra första heter ”Music and Society”
(”Musik och samhälle”), där man diskuterar musik utifrån det faktum att den i
många fall är så otroligt nära sammankopplat med det samhälle där den utövas. I
många länder, bland annat i Afrika, är musiken så ”nära folket” så att det inte
ens finns ett ord för konceptet. Ofta saknas även ord för mer fysiska ting som
”trummor”. I den här kursen ska vi också
diskutera hur musik kan betyda så mycket för oss, och hur vi kan förstå vad
meningen med musik egentligen är.
För alla som är intresserade av att läsa musik, men som drar
sig på grund av att man inte riktigt ”blir något”: tänk på att man inte ska
vara efterklok i förtid. Så länge man gör det man älskar så har man lyckats på
något sätt!
lördag 15 oktober 2011
Musik finns inte - bara "att musicera"
Jag har börjat försöka ta mig igenom det första stycke
musiklitteratur som min treåriga musikutbildning vill att jag ska ta mig
igenom. Det rör sig om Christopher Smalls ”Musicking” – ett verk som innefattar
en intressant syn på vad konceptet ”musik” egentligen innebär.
Min förra musiklärare gillade att beskriva musik som
”organiserat ljud”. Musik blir således klart och tydligt en sak – något
befintligt – något som är. Small
utmanar den idén genom att påstå att musik istället inte riktigt alls finns.
Musik är inte en sak utan en aktivitet, och ordet musik i sig blir således så
abstrakt att man egentligen borde använda ett verb istället – ”musicking” (”att
musicera” kanske är den bästa översättningen). ”Musicerande” sätts således i
samma kategori som ”löpande” och ”dansande” – det är själva aktiviteten som
existerar. Man talar så sällan om ”löp”.
Det ska bli intressant att se hur herr Small underbygger
sina påståenden längre fram i boken.
lördag 8 oktober 2011
Det moderna biblioteket
Jag kommer från Uppsala – en stad där man hittar två hyfsat
stora bibliotek. Dels har vi stadsbiblioteket, och dels universitetsbiblioteket
Carolina Rediviva, som är kolossalt stort. Som nybliven musikstudent på Sussex
University har jag fått mig en chock, efter att ha sett ställets bibliotek, och
insett att alla bibliotek inte måste vara som de jag vant mig vid.
Visserligen har Carolina Rediviva ett par något modernare
avdelningar, men är det något som slår mig både när jag kommer in där och när
jag kommer in på Uppsala stadsbibliotek, så är det damm. Allt känns så väldigt gammalt – t.ex. lånesystemet där man
drar böckerna längs någon sorts medeltidsscanner med bokryggen som måste vara
åt rätt håll, och så fungerar det inte vare sig första, andra eller tredje
gången. Man provar en annan bok, man ber om hjälp, och allt går så oerhört
långsamt. När man går in så måste man lämna in alla sina ägodelar så att man
inte kan sno med sig några olånade böcker ut. Jag skaffade mig aldrig ett eget
bibliotekskort i Uppsala.
På Sussex bibliotek tar det ungefär 20 sekunder att låna
böcker, oavsett om det rör sig om två böcker eller tio. Man drar sitt kort,
klickar ett klick på skärmen, lägger ner böckerna under scannern (alla
samtidigt), och den listar alla böcker inom fem sekunder utan problem. Ett par
till klick – sen är det klart! Inga oscannade (olånade) böcker kan tas ut,
eftersom man går igenom ett scanningssystem på utvägen. Man slipper således
tömma sin väska på vägen in, lämna något i receptionen, eller över huvud taget vänta
någonstans.
lördag 1 oktober 2011
En framtid som musikstudent
Jag som driver ”Ny musik” har tidigare egentligen bara
musicerat och pluggat musik på gymnasienivå. Jag är därför oerhört entusiastisk
över att nu få möjligheten att ta det ett steg längre och börja studera musik
på universitetsnivå. På Sussex University i Brighton, England, kommer jag att
ha en Cambridge-professor som mentor, och jag kommer att undervisas av
skickliga kompositörer och musikologister.
Jag är entusiastisk av flera olika anledningar. Dels är
kursen skräddarsydd för mig, och innehåller mycket filmmusik, opera,
komposition och orkestrering. Jag har börjat inse att det enda av kvalitet jag
har producerat som kompositör så här långt i mitt liv (och jag driver ändå
”Komponera.se”!) är melodiska motiv. Jag har fortfarande inte lyckats skapa
något som låter riktigt bra.
Troligtvis är det mestadels för att jag bara använt notprogram, som inte är
ultimata för att skapa bra ljud, men jag har insett hur mycket jag har kvar att
lära när det kommer till orkestrering och instrumentation. Förhoppningsvis ska
jag få mig en god portion av det under mina tre år i Brighton.
När musiken nu kommer att ta upp all min tid kommer det
förhoppningsvis att kunna publiceras lite fler kvalitativa inlägg här på Ny
musik. Så håll utkik!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)