Vid det svenska ordförandeskapet i EU och i samband med kulturkonventet i Göteborg för någon vecka sedan, delades det ut en skiva titulerad Swedish Pop Music 2009. Min entusiasm inför att lyssna på vad pop-Sverige lyckats åstadkomma under 2009 var betydligt större än den glädje jag kände efter att ha lyssnat igenom den.
Tyckte de flesta av låtarna kändes, om inte mystiskt sammansatta, lite trista (om inte både och). Salem Al Fakirs låt Astronaut var den som imponerade mest på mig, och egentligen den enda som faktiskt imponerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar